Min "tjejs" 2 år dag

Det är nu i dags datum exakt 2 år sedan kärleken i mitt liv kom till mig, det är vid dags datum 2 år sedan yogan påminde mig om vad som egentligen är viktigt. Vårt levebröd är i grund och botten att blotta oss själva, att ge så mycket möjligt av det som yogan lärt oss till våra elever i våra yogalärarutbildningar, vårt levebröd är att under 200 timmar vara så äkta möjligt mot de som vi idag kallar yogalärare elever. När stunder som denna uppstår, då man inser att 2 år...2 år har rent emotionellt, kunskapsmässigt och upplevelsemässigt ett värde av kanske 10 år så blir man lite "soft", väldigt "soft" i själen. Min tjej kom till mig under kontrollerade och ett extremt varm förhållande, vi var hemma, med nära och kära. Min fru gav sig hän till vad nu Aiyana än behövde, hon stressade inte, hon "pushade" inte och lät naturen ha sin gång. Så fantastiskt vackert, så otroligt ögonöppnande...jag min "idiot" satt där och var nervös...för vad? Att se min fantastiska fru, med sin hippie attityd föda fram vår lilla "loppa" på det sättet hon gjorde var för mig ögon öppnande, att den här lilla "ängel" kom ut med raket fart och ställde sina villor med en gång var otroligt "grymt", jag kan säga att än idag är hon lika bestämd och framåt som då, om inte 100 ggr mer. Den här dagen, för 2 år sedan är en dag som för alltid kommer att märka mig, en dag av lycka, känslor

Älskade loppa, vad du än gör...ta inte dina krafter till extremiteter , ta inte din vilja på för stort alvar. Du är ju redan en grym tjej, du behöver inte min älskade lilla snäcka bevisa något, var nöjd med vem du är, för du är alldeles perfekt precis som du är älskade lilla tjej, pappas tjej.

Så summan av kardemumman, vad har yogan lärt mig... jo, att ens dotter är ett större "huvudvärk" än vad ens son är, på ett emotionellt sätt, långt mer...